1 år!!
Kan inte förstå det! Idag har jag haft Kimberley i 1 år! Kan inte alls fatta det, samtidigt som det nästan känns som att det var igår jag fick henne så känns det också som att jag har haft henne i flera, flera år.
Jag ljuger om jag inte säger att det har varit ett kämpigt år. För det har det, men än ni någonting kan ana. När jag köpte henne så trodde jag att hon var helt annan än vad hon var. Jag trodde att jag hade fått en en häst, som ja, självklart var ung, lite fjantig som de brukar vara, men ändå en ganska stabil häst med alla 4 hovar på backen. Pigg och vaken i ridningen och verkligen vill vara till lags. Men jag fick hem en så mycket mer häst än det.
De första veckorna var hon verkligen stressad. Ny miljö, nya människor, jag förstår henne, det här var första gången hon bytte hem. Jag tyckte ju synd om henne och ville verkligen göra allt för att hon skulle bli bättre och det var här hon började smått ta över, utan att jag visste om det.
Tiden gick som sagt och jag visste verkligen nu att hon hade tagit över mycket. Jag har inte alls haft en häst som henne, en häst som tar över på det sätter hon gör. Ponnyn jag hade innan henne, stod lös på gången och allt, det fanns inga tendenser att någonting, inte på de andra jag haft heller. Så jag var väldigt ny på detta. Många säger att jag är för snäll emot hästar, en av dem är Tobbe. Jag är bestämd det är jag, men han tycker att jag är för snäll ändå. När K gör någonting som hon verkligen inte får göra, då måste jag verkligen säga åt henne så hon förstår att hon inte får göra så. Men det har inte jag gjort riktigt.. Jag har aldrig behövt komma till den situationen innan, att jag verkligen behöver säga till. Självklart har jag ju sagt till hästar om de inte beter sig rätt osv. Men det är inte alls samma sak, det ligger liksom inte på samma nivå, utan det är stora skillnader.
Så Kimberley har liksom utnyttjat det, och då har det ju självklart blivit som det blivit. Jag klandrar verkligen inte henne, om ni tror det. Utan självklart hänger det på mig. Jag visste inte att hon behövde ett så stort ledarskap som hon behövde, och det upptäckte jag ju alldeles för sent.
Sedan är hon inte världens enklaste häst. Dels hanteringen, men sedan så är hon rädd för vatten,så fort hon typ får en droppe på sig, så tror hon att hon dör. Rädd för sprayer, sprutor och är otroligt känslig i allmänhet. Stressar upp sig för ingenting och blir verkligen blockerad. Det är otroligt mycket i hennes hjärna. Som sagt, det var väldigt stora skillnader hur jag trodde att hon var.
Min underbara tränare Emma har hjälpt mig otroligt mycket. Hon har hjälpt mig i verkligen ur och skur och gör det fortfarande. Tidiga mornar till sena kvällar. Tobbe och ponnyakuten, har också varit till stor,stor hjälp. När jag kom hem från lägret var hon mycket bättre sedan innan. Någonting har förändrats med henne, även om det är lång väg kvar. Men det kändes som hon nästan hade mognat lite eller vad man ska kalla det för. Så jag kommer aldrig vara nog tacksam att jag och Kimberley fick ta del och vara en del utav ponnyakuten. Verkligen guldvärt för både henne och mig, vi, oss tillsammans. Samt all annan kunskap jag fick med mig hem i bagaget.
Jobbigt kan hon vara, men hon är också fantastisk på många sätt och vis. Hon är snäll, social, arbetsvillig, nyfiken... Man blir aldrig uttråkad att vara i henne närhet. Hon är jättehärlig att rida. Visst hon kan inte så mycket, men hon försöker så gott hon kan.
Hon älskar att hoppa och har verkligen en talang för det. Tvekar verkligen inte när jag säger att hon skulle säkerligen kunna vara bland toppen, tävla de höga klasserna, någon gång i framtiden. Sen om det blir så eller inte är ju en helt annan 5a, men jag tror verkligen hon skulle kunna vara där.
Känslig är hon också, vilket jag tar som en väldigt bra sak, hon flyttar sig otroligt lätt för skänkeln och är verkligen ingen häst man sitter och bankar på. Vill man få fram henne, så är det bara att skänkla lite, så går hon fram. Hon är också lättlärd. Alla som har jobbat med henne från marken säger att hon verkligen en en sådan häst som skulle passa för sådant. Bla. Tobbe and Sven Forsström pga. att hon är så känslig som hon är och att hon är så lättlärd. De westernryttarna jag känner tycker att hon skulle passa kanon till det.
Kimberley är en go häst, som älskar livet och älskar att få visa upp sig. Lite för smart för sitt eget bästa är hon också. Men hon är underbart, och jag älskar henne så otroligt mycket. Hade jag inte haft henne så hade jag aldrig kunnat massa saker jag kan idag. Jag hade aldrig tyck att frihetsdressyr är så roligt som det är. Vi har haft extremt roligt tillsammans och lärt oss många nyttiga saker på vägen.
Mycket med Kimberley är inte helt lätt, men vi kämpar varje dag, för att komma lite närmre en mindre stressad häst. Vi har kommit en bit på vägen, ibland tar vi 3 steg framåt men ibland 5 steg bakåt. Men jag tänker att det är positivt att någonting händer i alla fall, vi står inte helt still. Det är långt kvar, men jag kommer aldrig ge upp hoppet för henne.
Jag ljuger om jag inte säger att det har varit ett kämpigt år. För det har det, men än ni någonting kan ana. När jag köpte henne så trodde jag att hon var helt annan än vad hon var. Jag trodde att jag hade fått en en häst, som ja, självklart var ung, lite fjantig som de brukar vara, men ändå en ganska stabil häst med alla 4 hovar på backen. Pigg och vaken i ridningen och verkligen vill vara till lags. Men jag fick hem en så mycket mer häst än det.
De första veckorna var hon verkligen stressad. Ny miljö, nya människor, jag förstår henne, det här var första gången hon bytte hem. Jag tyckte ju synd om henne och ville verkligen göra allt för att hon skulle bli bättre och det var här hon började smått ta över, utan att jag visste om det.
Tiden gick som sagt och jag visste verkligen nu att hon hade tagit över mycket. Jag har inte alls haft en häst som henne, en häst som tar över på det sätter hon gör. Ponnyn jag hade innan henne, stod lös på gången och allt, det fanns inga tendenser att någonting, inte på de andra jag haft heller. Så jag var väldigt ny på detta. Många säger att jag är för snäll emot hästar, en av dem är Tobbe. Jag är bestämd det är jag, men han tycker att jag är för snäll ändå. När K gör någonting som hon verkligen inte får göra, då måste jag verkligen säga åt henne så hon förstår att hon inte får göra så. Men det har inte jag gjort riktigt.. Jag har aldrig behövt komma till den situationen innan, att jag verkligen behöver säga till. Självklart har jag ju sagt till hästar om de inte beter sig rätt osv. Men det är inte alls samma sak, det ligger liksom inte på samma nivå, utan det är stora skillnader.
Så Kimberley har liksom utnyttjat det, och då har det ju självklart blivit som det blivit. Jag klandrar verkligen inte henne, om ni tror det. Utan självklart hänger det på mig. Jag visste inte att hon behövde ett så stort ledarskap som hon behövde, och det upptäckte jag ju alldeles för sent.
Sedan är hon inte världens enklaste häst. Dels hanteringen, men sedan så är hon rädd för vatten,så fort hon typ får en droppe på sig, så tror hon att hon dör. Rädd för sprayer, sprutor och är otroligt känslig i allmänhet. Stressar upp sig för ingenting och blir verkligen blockerad. Det är otroligt mycket i hennes hjärna. Som sagt, det var väldigt stora skillnader hur jag trodde att hon var.
Min underbara tränare Emma har hjälpt mig otroligt mycket. Hon har hjälpt mig i verkligen ur och skur och gör det fortfarande. Tidiga mornar till sena kvällar. Tobbe och ponnyakuten, har också varit till stor,stor hjälp. När jag kom hem från lägret var hon mycket bättre sedan innan. Någonting har förändrats med henne, även om det är lång väg kvar. Men det kändes som hon nästan hade mognat lite eller vad man ska kalla det för. Så jag kommer aldrig vara nog tacksam att jag och Kimberley fick ta del och vara en del utav ponnyakuten. Verkligen guldvärt för både henne och mig, vi, oss tillsammans. Samt all annan kunskap jag fick med mig hem i bagaget.
Jobbigt kan hon vara, men hon är också fantastisk på många sätt och vis. Hon är snäll, social, arbetsvillig, nyfiken... Man blir aldrig uttråkad att vara i henne närhet. Hon är jättehärlig att rida. Visst hon kan inte så mycket, men hon försöker så gott hon kan.
Hon älskar att hoppa och har verkligen en talang för det. Tvekar verkligen inte när jag säger att hon skulle säkerligen kunna vara bland toppen, tävla de höga klasserna, någon gång i framtiden. Sen om det blir så eller inte är ju en helt annan 5a, men jag tror verkligen hon skulle kunna vara där.
Känslig är hon också, vilket jag tar som en väldigt bra sak, hon flyttar sig otroligt lätt för skänkeln och är verkligen ingen häst man sitter och bankar på. Vill man få fram henne, så är det bara att skänkla lite, så går hon fram. Hon är också lättlärd. Alla som har jobbat med henne från marken säger att hon verkligen en en sådan häst som skulle passa för sådant. Bla. Tobbe and Sven Forsström pga. att hon är så känslig som hon är och att hon är så lättlärd. De westernryttarna jag känner tycker att hon skulle passa kanon till det.
Kimberley är en go häst, som älskar livet och älskar att få visa upp sig. Lite för smart för sitt eget bästa är hon också. Men hon är underbart, och jag älskar henne så otroligt mycket. Hade jag inte haft henne så hade jag aldrig kunnat massa saker jag kan idag. Jag hade aldrig tyck att frihetsdressyr är så roligt som det är. Vi har haft extremt roligt tillsammans och lärt oss många nyttiga saker på vägen.
Mycket med Kimberley är inte helt lätt, men vi kämpar varje dag, för att komma lite närmre en mindre stressad häst. Vi har kommit en bit på vägen, ibland tar vi 3 steg framåt men ibland 5 steg bakåt. Men jag tänker att det är positivt att någonting händer i alla fall, vi står inte helt still. Det är långt kvar, men jag kommer aldrig ge upp hoppet för henne.
Tack för det här kämpiga men underbara året Kimberley. <3
/ Tilda
Kul att se eran utväkling :) http://goldenhorses.blogg.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Stå för vad du kommenterar! :)